Bry dig inte om vad det står, jag kan nog inte riktigt allt det här tror jag kanske!?

Ibland är det dumt att kunna uttrycka sig i skrift.
Idag ringde en kvinna från nållåtta-området och pratade om min cv på Monster.
Det enda monster jag varit i kontakt med på senare tid (läs år) är monstret i dotterns bok.
Monster som kvinnan som talade med magsårshastighet på rikssvenska menade var givetvis den där jag-behöver-ett-nytt-jobb-sajten.
Hon hade ett jobb som skulle passa mig sa hon.
Jag kastade mig givetvis ut på nätet och letade upp deras website (hon skrev på utrikiska) allting på engelska och några högst intressanta jobb over there. Både i Uk och i Dänemark.
Jag blev lite panikslagen och smickrad på samma gång. Tryckte munnen full av Marabou Daim och sörplade te medan jag hastade in på Monster för att se vad där kan stå som gör att hon vill åt mig nu.
Då ringde hon på min mobil. Å jag med munnen brun och full vågade inte svara.
Nä just det. Vågade inte! Mesigt I know!
Jag måste läsa först. Tänka. Fundera. Ofta när jag blir smickrad, glad och euforisk brukar jag tycka att jag kan prova, sen ångrar jag mig jämt.
Nu menar jag inte att jag ska prova jobbet, men det förvånar mig inte om jag tackar ja till en intervju (om jag nu blir erbjuden en vill säga!)
Herregud! Vad håller jag på med?
Ibland är det dumt att kunna uttrycka sig i skrift.
Så tänkte jag när jag läste jobben som fanns över bron. Men DET kan ju inte JAG göra? Sånt KAN inte JAG? Eller? Jag? Ärligt! Har jag lurats på min cv? Står det mer än jag kan? Eller kan jag mer än jag tror?
Jag vet då inte. Jag kommer att ringa henne, jag ska bara samla mig först.
Jösses!