Snipp, snapp snut så var ..

Då var den över igen, lika snabbt som den kom.

Alla tror att jag pratar om julen, men jag kan lika gärna prata om snön.

Om lönen.

Om lusten att träna.

Eller om ledigheten.

Men visst pratar jag om julen. Längtan före är så lång och härlig men själva julen rasar förbi. Det måste vara årets kortaste dagar? Å detta konstanta stressande dagarna före gör ju att alla sitter och halvsover när Kalle jagar Piff och när Tomten skrattar sådär härligt när flickan piper Mamma! Såvida man inte valde kanal tre och den otroligt korkade Anna Anka. Alltså hennes röst. Jösses, hon förföljer mig i mina mardrömmar. Min söta bror hävdar bestämt att hon skojar, överdriver en smula. Jag hoppas det. För hennes skull. Just nu exploateras hon ju precis överallt och hon älskar det. Tänk om hon tror att det beror på att vi tycker att hon är en intelligent och trevlig person. Förstår hon inte att vi bara skrattar och ratar henne. För att ta i i underkant. Men. Jag behöver inte se fanskapet och försöker undvika det också.

.

Då var den alltså över.

Julen 2009.

Nu kliar det i mina städfingrar och jag stålsätter mig för jultokig makes skull. Jag är också jultokig, men före jul. Annandagen får gärna tomtarna i all sin prakt krypa snällt ner i en skyddande jacka av tidningspapper och lägga sig fint intill en kompis i den slitna lådan som har texten JULGRAJJÅR AKTAS! Nu vill jag putsa fönsterkarmar, slänga kryddapelsiner och peta bort rött stearin där det fastnat. Göra som vanligt igen. Rent. Beiget. Hemmaaktigt.

Igår lades boet ut på Hemnet. Bilderna ser jättefina ut, sådär vita och ljusa som foton ska vara nuförtiden. En bild på en fruktskål. Fint foto, men vem vill titta för att vi har bananer i annonsen? Vi vänder oss inte till en köpstark grupp apor? Nåväl. Nu håller vi tummar och tår. En vän sa att det är bästa tiden att sälja nu. Att de hade sålt före nyår men att det NU är ännu bättre. Alla jag känner som sålt nyligen här i vårt hood har fått mer än de begärt. Alla vill ju ha mer än de begärt. Så är det ju bara. Vi kommer ju knappast skrika sälj när någon lägger angett pris?

Jag har packat fem lådor.

Vi flyttar om fyra månader.

Det är en viss njutning att stänga igen den stora tunga papplådan och känna att jag är ett steg närmare ett hus. Vårt hus. Jag borde packa en låda varje gång jag stör mig på en festande högljudd granne eller har valkar i händerna av att ha burit mjölkkartonger, fil och saft en halv mil från parkeringen jag lyckades skrapa ihop på andra sidan området. De fem lådorna som är packade är sådant vi aldrig använder. Sådant som vi egentligen borde sätta på vinden i huset och se om vi ens saknar. Jag tror att många har sådana saker i sina hem, man hinner bara aldrig slänga bort dem eller så förföljs man av tanken att man kanske en dag? Vi har saker som vi inte petat på sedan vi flyttade in för sex år sedan. Jag mår dåligt av att slänga saker som aldrig använts, men andas lättare när hyllorna är mer tomma och saker man tycker om får bättre plats. I-landsproblem.

Jag har gömt undan en leksaksback och lilla söta har inget märkt. Snart ryker några fordon också. Just nu har hon två bilar, en städvagn, en trehjuling, en lära-gå-vagn, en dock-sulky, trumset och en dammsugare. Detta gör att vi får ta små hopp alternativt höga kliv för att passera den delen av golvet i vardagsrummet som kallas hennes rum. Jag blir piggig på skinnet och irriterad på alla pinaler. Ge mig golvyta! Ge mig vårt hus!

Vad jag gnäller? Julen var härlig. God. Glad. Tomtekantad. Sovmorgontät. Lugn. Kramig. Chokladig. Prinskorvprydd och köttbullsöveröst. Röd och barrig. Flickan älskar sin kassaapparat, sin trehjuling och sin docksulky. Jag älskar filmen Twilight och Sex&theCity och boken Utomhusprojekt som maken gav mig. Jag ska tillverka och plantera saker! Jag vill ha humlestörar!

Måndag igen. Två och en halv dag utan min älskade make, sen blir det knall och smäll och bubbeldricka till rött kött. Nytt år! 2010! Redan! Tyckte precis jag var pinnsmal, fräknig och tandlös och vallade vår labrador på gräsmattan 1981 på Skogsängsvägen? Idag blir det champagneinköp, mäklarbesök, kakelköp (förhoppningsvis!) och fågelmatning. Om trettiofyra dagar sitter jag på kontoret i struken skjorta och kommer antagligen att undra hur jag hamnade där så snabbt igen. Kommer antagligen inse att jag glömt allting. Igen. Utmaningarna kommer att bli många och en av dem kommer helt klart att bli att komma upp på morgonen, helst de nätterna när man är uppe några timmar med flickan. (måste köpa foundation på tal om det!) En annan utmaning kommer att bli att lära mig allting igen. Fort. Att inte gråta när jag lämnat flickan kommer att bli den tuffaste utmaningen, hand i hand med att inte ringa henne varje timme. Puh!

Nu jäklar ska jag hoppa ur pyjamasen, pussa dottern och köra lite ambulans. Leksaks alltså!

Ha en fin dag alla där ute!